Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Kennedys hjärna av Henning Mankell

Arkeologen Louise Cantor befinner sig på sitt arbete i Grekland där hon leder en större utgrävning. Nu ska hon hem på ett par dagar till Stockholm, hem och träffa sin älskade enda son Henrik. Hon är dock lite orolig då hon sökt honom ett par gånger och inte fått tag på honom. Vid dessa tillfällen brukar han alltid ringa tillbaka så fort han har möjlighet, men det har han inte gjort denna gång.

Med oroligt hjärta reser hon hem och när hon går in i hans lilla lägenhet med sin nyckel, finner hon Henrik död i sin säng. Han är iklädd pyjamas, vilket han inte brukar ha annars, och ligger helt prydligt i sin säng. Polisen är förbryllade. Obduktionen visar inte på att han skulle blivit mördad men Louise är helt säker på att Henrik inte kan ha tagit livet av sig. I hans lägenhet finner hon dock tecken som visar på att hon långt ifrån känt sin son så väl som hon trott. Hon får bevis på att Henrik haft kontakt med sin far som Louise trodde att ingen visste var befann sig. Nu bestämmer sig Louise för att följa i sin sons fotspår för att försöka förstå den son hon trodde att hon kände så väl, och för att försöka komma till klarhet i om han blev dödad eller om han verkligen begick självmord, och vad som i så fall drev honom till det. Louise påbörjar en resa som blir bra mycket mer omtumlande än hon väntat sig.

Omdöme: Jag läste denna bok som sommarföljetong i DN vilket kanske gjorde att jag inte fick samma kontinuitet i läsningen som jag vanligtvis får. Men den var bra tyckte jag. Däremot långt ifrån så bra som jag ändå förväntar mig att en Mankell ska vara, vilket jag hört även andra säga om denna. Men visst var det spännande ändå, och som vanligt så vill Mankell inte bara skriva en bra deckare som säljer och ger honom royaltypengar, utan han vill samtidigt informera oss bortskämda västerlänningar om sanningen om armodet i Afrika. Och denna undervisning kan ibland bli en smula tröttande. Jag vill ha underhållning, inte en moralpredikan om västerlandets utnyttjande av Afrika. Vill jag ha det läser jag en bok om det istället. Men det kommer jag ju å andra sidan inte att göra så jag antar att herr Mankell har en poäng ändå…

Kvaliteten i Mankells böcker är så pass stabil ändå att jag med största sannolikhet kommer att läsa även hans nästa alster, och nästa.

386 sidor
Utgivningsår: 2005

Annonser

augusti 20, 2005 - Posted by | Betyg 3, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: