Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Glasbruket av Arnaldur Indriđason

En äldre man hittas ihjälslagen i sin lägenhet. Brottet är ovanligt på så sätt att det både andas brådska och lugn. Mannen är slagen på ett sätt som vittnar om att det inte var planerat utan ett infall i raseri. Lappen som ligger på mannens kropp vittnar dock om ett lugn och om planering. De tre ord som står på lappen är helt obegripliga.

Gömt i mannens lägenhet hittar man ett fotografi av en gravsten. Det visar sig att den fyraåriga flicka som ligger i graven troligtvis är frukten av en våldtäkt som mannen begick, men aldrig blev fälld för. Sakta börjar man nysta upp sammanhang och en släkthistoria som är utöver det vanliga.

Omdöme: Riktigt bra. O vad bra. Jag i princip sträckläste den på en dag. Mycket intressant är de detaljer som kommer fram i samband med upplösningen, vilket jag alltså inte kan avslöja för mycket om här, men väldigt intressant är det dock. I början tyckte jag nog att den var lite seg men den tog sig med råge och blev en synnerligen välskriven polisroman. Snart, väldigt snart ska jag nog ta och läsa den andra boken som kommit på svenska.

263 sidor
Utgivningsår: 2000
Originaltitel: Mýrin
Översättning: Ylva Hellerud

Serie: Erlendur del 1

Annonser

juli 13, 2005 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: