Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Svart fjäril av Anna Jansson

Per har länge varit förälskad i kollegan Maria Wern och till slut bestämmer han sig för att han måste bryta sig ur den situation han befinner sig i. Därför tackar han ja när han får en tjänst han sökt i Örebro. Samtidigt blir hans far allvarligt sjuk och avslöjar då för Per att han inte är deras biologiska barn utan adopterad i tvåårsåldern. Och att han har en syster som heter Pernilla som faktiskt bor i Pers nya stad.

När Per åker för att träffa Pernilla för första gången möter han en kvinna på centralstationen som fullkomligt förhäxar honom. Mötet med Pernilla som verkligen blir ett bra möte syskon emellan, kan inte ens det förta bilden av den mörka skönheten på stationen. Pers enda tröst är att hon antagligen finns någonstans i den stad som han ska bo i.

Så börjar plötsligt anlagda bränder att härja Örebro. Det börjar brinna i fläktsystemet på sjukhuset och patienter och personal får massevakueras i panik. Några dagar senare eldhärjas stadens största konferenscentrum och en rikskänd psykolog och läkare hittas mördad i ett av de mindre mötesrummen. I sin ficka har han ett tarotkort.

Så hittas en kvinna mördad i ett skogsbryn. Hon är delvis uppbränd och riktigt illa åtgången. I hennes ficka hittar man två tarotkort och det visar sig att hon bitvis försörjt sig på att spå just i tarot. Kvinnans död utreds av Maria Wern och visar sig ha närmare koppling till Per Arvidsson än vad som är riktigt lämpligt.

Omdöme: Lite svårt att egentligen sätta ett omdöme. Har ju bara läst den första boken i serien och så nu bok nummer sex. Kanske, eller antagligen, hade det blivit bättre om jag haft hela serien och därmed följt huvudpersonerna genom fler böcker. Nu var de ju inte riktigt personer med en historia för mig, något som kanske förutsätts i läsningen.

Storyn är ok, men rätt långsökt. Tidigt förstod man att mördaren skulle vara denna person som berättade i jagform i vissa avsnitt, och tidigt förstod man också att denna person var identisk med någon av de kvinnor som figurerade i handlingen. Och det var kanske lite för enkelt att lista ut vem det var.

Sen kan jag bli lite trött på författare som måste lösa spänningskurvans problematik genom att låta någon av huvudpersonerna hamna i fara i slutet och därmed låta mördaren blotta sig. Finns det inte alternativa sätt att lösa det hela på, och finns det inte författare som klarar av att bygga upp spänningen utan att använda sig av detta enkla knep?

På det hela taget en rätt ok deckare, men som jag tror att jag skrev i mitt omdöme av den bok jag läste tidigare av Jansson, att den ger inte mersmak, det lockar inte till att läsa nästa bok. Däremot skulle jag inte gråta blod om jag hamnade på en strand tillsammans med enbart en annan bok av Jansson, för så illa var det inte.

310 sidor
Utgivningsår: 2005

Serie: Maria Wern del 6

Annonser

maj 5, 2005 - Posted by | Betyg 3, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: