Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Det osynliga barnet av Tove Jansson

Nio noveller som alla har gestalterna och miljön från Mumindalen som gemensamt tema. Mina favoriter är helt klart Det osynliga barnet, Hattifnattarnas hemlighet och Granen.

Det osynliga barnet handlar om en flicka som blivit så illa bemött i sitt liv att hon helt enkelt blivit osynlig. Så kommer hon till muminfamiljen för att få möta vänligt folk och förhopp-ningsvis få konturerna tillbaka.

Hattifnattarnas hemlighet handlar om ännu ett tillfälle när Muminpappan känner att han måste få komma bort för att kunna uppskatta det han har hemma. Denna gång är han nyfiken på det dåliga liv som hattifnattarna sägs leva och söker upp dem för att följa dem tills han åter längtar hem igen.

Granen handlar om när hemulen väcker muminfamiljen mitt i deras ljuvaste vintersömn och hojtar om att det är bråttom och jobbigt inför att julen kommer. Muminfamiljen har ingen aning om vad julen är för något men konstaterar snabbt att det verkar vara något farligt. Man måste tydligen ha både gran, presenter och mat för att blidka detta hemska som är på väg till Mumindalen.

Omdöme: Med sitt enkla, ibland simpla, språk lyckas Jansson ändå beskriva de svåra frågorna i livet även om de i denna form upplevs av mumintroll, filifjonkor, hemuler och annat oknytt. Helt underbara små berättelser där man ställs inför vad rädsla kan göra med en och hur befriande det kan vara att ställas i stormens öga och känna att man kan rida ut den.

Men jag konstaterar också att Muminpappan som jag hittills sett som en rätt trevlig varelse faktiskt är en egoist av den värsta sorten. Nog kan man väl behöva komma ifrån ibland för att åter kunna längta hem men Muminpappan varken säger till sina närmaste när han beger sig iväg, han berättar inte heller vart han beger sig och om han har någon plan för när han kan tänkas vara tillbaka. Snacka om att totalt strunta i sin familj. Sedan utnyttjar han Hattifnat-tarna för sina egoistiska syften. Han följer med dem och sedan när det passar honom stjäl han en av deras båtar och åker hem. Om man tänker efter får detta som följd att antingen hatti-fnattarna antingen förlorar två båtar eller att en hattifnatt är strandsatt på kobben där de höll till när Muminpappan stal båten. Om du inte hängde med i mitt resonemang men gärna vill, rekommenderar jag att du läser novellen. Kort sagt: Muminpappan är en korttänkt egoistisk jävel.

Boken däremot är helt underbar och jag vill genast äga och läsa fler av Janssons böcker.

165 sidor
Utgivningsår: 1962

Annonser

januari 22, 2005 - Posted by | Betyg 4, Noveller |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: