Boktoka

En blogg om läsning – min läsning

Det heligaste av Denise Mina

Lachlan Harriot får plötsligt lära känna sidor av sin fru Susie, som är psykiater, som han inte anat sig till under de år de varit gifta. Visserligen inte så många men de hade ju ändå hunnit skaffa både hus och barn tillsammans. En morgon får Susie ett telefonsamtal, hon frågar om hon kan ta bilen – hon ska bara en sväng och handla. Susie är borta i åtta timmar och när Lachlan återigen hör något om henne är hon gripen, skäligen misstänkt för dubbelmord på en av sina patienter och hans fru.

Susie döms för morden och Lachlan inser att det är tid att han tar sig samman för att försöka samla ihop material för att kunna överklaga den dom som hans högt älskade hustru blivit tilldömd. För hon kan ju inte vara skyldig till detta hemska. Så Lachlan bryter sig in i det lilla kontor som Susie haft som sitt eget, lyckas finna lösenordet till datorn och ger sig den på att han ska finna det som där går att finna.

Frågan är bara om han är beredd på vad som han kan komma att finna. Är Susie verkligen den han trodde att hon var, och är hon verkligen så oskyldig som han vill att hon ska vara?

Omdöme: Även om angreppsvinkeln i denna deckare kan tyckas hyfsat vanlig så är den ändå originell, så pass originell att jag till och med finner den lite genial. Storyn är intrikat och man kommer att känna med Lachlan och stå på hans sida även när han gör saker som man borde tycka är fel. (Det är väl förvisso det privilegium man har som huvudperson… men det är å andra sidan inte alltid det lyckas för det.)

Jag gillar själva inledningen och efterordet som jag inte tagit upp alls här eftersom det kändes överdrivet att ta upp en ramberättelse som egentligen bara är en petitess, men en naggande god sådan och man kan inte annat än fundera över den huruvida den är sann eller inte.

Dessutom tyckte jag mycket om slutet, vilket jag av förklarliga skäl inte vill gå in närmare på. Jag fann som sagt mycket nöje i denna deckare och hoppas att Denise Mina skriver fler fristående romaner av liknande karaktär, även om jag absolut på intet sätt klagar på Garnethill-trilogin.

Men – trevlig läsning!

317 sidor
Utgivningsår: 2002
Originaltitel: Sanctum
Översättning: Kerstin Hallén

Annonser

december 28, 2004 - Posted by | Betyg 4, Deckare |

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: